Route: Härkmeri - Sideby - Merikarvia - Björneborg
Duration: 8:15
Distance: 70,14 km
Wind: 14 m/s West
Company: Bertil Bäck, Mikael Holm.
Service team: Nishant and Sonali Redekar
Härkmeri - Sideby - Merikarvia - Björneborg 18.2.2017
Date: 18.2.2017
Route: Härkmeri - Sideby - Merikarvia - Björneborg
Duration: 8:15
Distance: 70,14 km
Wind: 14 m/s West
Company: Bertil Bäck, Mikael Holm.
Service team: Nishant and Sonali Redekar
Route: Härkmeri - Sideby - Merikarvia - Björneborg
Duration: 8:15
Distance: 70,14 km
Wind: 14 m/s West
Company: Bertil Bäck, Mikael Holm.
Service team: Nishant and Sonali Redekar
Lemmenjoki National Park, July 2015
Date: 29-31.7.2015
Place: Lemmenjoki National Park - Lappland
Duration: 3 days
Distance: 50 km
Company: Solo
Three days of nice hiking along the trails of Lemmenjoki National park. The beauty of this place is that you can ride the river boat straight into the hart of the park. The area has a long history of gold digging, dating back to 1945 when the first gold was found.
Place: Lemmenjoki National Park - Lappland
Duration: 3 days
Distance: 50 km
Company: Solo
Three days of nice hiking along the trails of Lemmenjoki National park. The beauty of this place is that you can ride the river boat straight into the hart of the park. The area has a long history of gold digging, dating back to 1945 when the first gold was found.
Wellbeeing Day, August 2013
Together with Wilderness guide colleagues we arranged a Wellbeing Day for employees from Helsinki City Planning office. Over 100 person all in all. And they liked it!
First Outdoor Course I arranged, summer 2013
Date: Summer 2013
Place: Vasa
Duration: 5 days
Distance: 50 km
Company: 15 participants
This was the first outdoor course I arranged in cooperation with Vasa Arbis. We went hiking four times along different hiking trails in the Vaasa regon. We ended the course with an overnight stay in tents, frying pancakes and sausages. Everyone learn to start a campfire and cook their own food in a mess cooker.
Place: Vasa
Duration: 5 days
Distance: 50 km
Company: 15 participants
This was the first outdoor course I arranged in cooperation with Vasa Arbis. We went hiking four times along different hiking trails in the Vaasa regon. We ended the course with an overnight stay in tents, frying pancakes and sausages. Everyone learn to start a campfire and cook their own food in a mess cooker.
IRONMAN France 29.6.2014
IRONMAN Nice, 29.6.2014
Ett år av intensivt tränande är till ända. Tidiga mornar, sena kvällar, många långa och ensamma träningar och målet inställt på en enda sak: Ironman, Nice 29.6.2014. Famljen gick också igång på mina Ironman planer och följde med till Frankrike för att stötta och heja.
På den officiella Ironman sidan rekommenderar man minimum 14 timmar träning i veckan för att klara ett full-långt Ironman. Även om jag till synes tränat som besatt det senaste året har jag ’bara’ kommit upp till ca 7-9 timmar i snitt per vecka. Jag har försökt göra en timme om dagen, en längre tur på helgerna, och hålla en vilodag per vecka. Med denna träningsplan har jag ändå legat väl under rekommendationerna. Jag har också anpassat målsättningen och skrinlagt hoppet om en topptid. Istället har målsättningen varit att klara av loppet, må bra och njuta av upplevelsen. Alla förberedelser och logistikarrangemang har också tagit upp stor del av min tankevärld den senaste tiden. Som jag tidigare konstaterat så är den största utmaningen att förbereda sig och ta sig till startlinjen. Sen är det bara 226 kilometer kvar till mål.
Simning 3,8 km
Simningen på 3,8 km gick bra och jag klockades med en tid på 1:14. Banan är en 1,9 kilometer lång löpa som simmas två varv. Efter första varvet gör man en sk. ’Australian exit’ vilket betyder att man kommer upp på stranden för att runda en boj. På så sätt kan man klockas, räknas och granskas före man går ut på andra varvet. Första varvet, och speciellt starten är ett inferno av armar och ben som sparkar och slår omkring sig som i en kamp för överlevnad. Tar man i för hårt kan man lätt få panik då andnöden slår till och någon slår dig i ansiktet eller simmar över dig. Det kan bli för mycket och redan efter 5 minuter kom flera båtar in med deltagare som måste avbryta. Själv fick jag den kraftigaste smockan på andra varvet men gick som tur inte ner för räkning. Man lär sig fort att skydda sitt revir, och genom att ta nåra ordentliga bröstsimarmtag och sparkar åt sidorna avvärjer man effektivt de som försöker simma över en. Simmar man ut på kanterna så är det mindre ’kräftskiva’ men då får man en längre rutt istället. Vid bojarna som alla skall runda grötar det ihop sig då alla vill ta inre kurvan. En liten tröst är att de flesta smockor delas ut helt oavsiktligt. Över 12 miljoner simtag skall tas före alla är på land igen. Vattnet är otroligt salt och det blandas ställvis med avgaser och smörjoljor från följebåtarna till en illasmakande soppa. Under loppet hinner man få i sig bra mycket vatten och det är sköna rapor man får upp då man löper in till T1. Det positiva är att man samtidigt får saltbehovet tillfredsställt för flera timmar framöver.
Efter simningen springer man och hämtar sin blåa T1-påse (Transition 1) som innehåller det man behöver för cyklingen. Det bildas köer vid en smal trappa som alla skall upp längs. Man ser några blodiga nackar som skavats av våträdräkter. Alla börjar slita av sig vårträkterna redan medan de springer, och stoppar sen ner dem med simmössor och simglasögon i samma påse, före man lämnar den igen på vägen ut. Sen springer man vidare för att hämta sin cykel bland tusentals andra cyklar. Man måste leda cykeln ut från växlingsområdet före man får sätta sig upp och börja trampa. För proffsen tog T1 ca 5 minuter, och för oss vanliga dödliga som är ute för att njuta så tog det ca 8. Svenskarna hinner dessutom lägga in en prilla före de åker iväg. Simningen är en bra start på dagen och man vaknar och kommer bra igång utan att för den skull ta ut sig helt. Simningen tog 1:14 vilket är 5 minuter snabbare än i Nastola ifjol.
Cykling 180 km Sen börjar en heldag på cykeln som kommer att ta 6-7 timmar för de flesta. Den 180 km långa cykelrutten i Nice är känd för att vara lika utmanande som spektakulär. Den slingrar sig upp i bergen och de högsta pungterna ligger ca 1.200 meter övanför havet. En lindrig panik smyger sig på redan i de första brantare stigningarna då jag drar i växelspakarna och inser att jag redan kör i ettans växel! I den första backen som är den brantaste i hela loppet med 10% lutning blir jag troligtvis den första som stiger av cykeln och leder den upp. Hellre utvilad uppe, än tidigt utbränd. I snigelfart jobbar vi oss upp kilometer för kilometer. Inte utan orsak kallas den 20 kilometer långa uppförsbacken allmänt för 'Heartbreak hill'. Efter lite nerförsbacke fortsätter vi igen att klättra och sammanlagt stiger banan över 2.000 höjdmeter. Det är något att bita i för en man från Österbottniska plattlandet vars högsta träningsbacke på hemmaplan består av Replotbron på 24 meter. Men som det heter 'What goes up, must come down' och första längre nedförsbackarna är ren och skär njutning då man bara får huka sig och låta det gå. Då hastighetsmätaren börjar visa mella 50 och 60 km/h så får man börja akta sig. Sen kommer några partier platt cykling före vi efter sista uppförsbacken har ca 60 kilometer nerförsbacke till mål. Då börjar det regna kraftigt och det blir kallt. Och halt! Det ställer till problem för många och blir en ny utmaning. Bromsar man för hårt så skrinnar hjulen, bromsar man för lite så skrinnar det i kurvan. Det blir ett enda långt bromsande i 30 kilometer brant serpentinväg. Utan något nämnvärt trampande blir man dessutom kall och händerna styvnar och domnar. Armarna är våta med gåshud och benen börjar skaka. Vem skulle ha trott att man skulle bli hypotermisk i södra Frankrike i Juni! Sikten med våta cykelglasögon är också nedsatt. Regnet tar ut sin rätt och jag ser 4-5 otäcka olyckor där ambulanspersonal tar hand om olyckliga och blodiga cyklister som ligger längs vägkanten. Någon ligger helt orörliga med slutna ögon och nackkrage, svept i folietäcke. Det får en att tänka till och ta det det ännu försiktigare. Ingen cykeltid i världen är värd en vurpa med en skada som följd. Dessutom är det ställvis 300 meters stup på andra sidan de låga räckena. Mot alla odds tar sig mannen från Österbotten helskinnan ner från de Franska bergen och cyklar in i T2 växlingen på 6:52. Den relativt låga medelhastighetern på 26 km/h berättar att det varit en utmanande rutt.
Löpning 42 km Den långa nerförbacken och makligt tempo de sista kilometrara har bidragit till att benen känns bra då jag kommer ut på löpbanan. Vi skall springa fyra gånger av och an på ’Promanade de Anglais’ längs en 10,6 km löpa. Det första varvet går bra och det är roligt att träffa familjen som står vid vårt hotell och hejar bland tusentals andra åskådare. Det är festligt värre med enhetliga supporter T-skjortor, koskällor och Finlands flagga. De är också uppenbart glada och lättade att se mig då rykten om de många olyckorna i bergen redan nått dem. Hannu Jeronen, min landsman, kollega, granne och träningskompis har hunnit springa ett varv mera än mig då han varvar mig på andra varvet. Vi gör följe en stund och hinner byta några ord om cyklingen och löpningen före han sakta drar ifrån mig. Hannu gör ett kanonlopp med en totaltid på 11:20.
Maratonet på den Engelska promenaden är ökänt för att vara bland de hetaste i hela Ironman serien. Som tur så har vi varierande molnighet vilket underlättar för de två löparna från de sub-arktiska förhållandena. Banan är utrustad med duschar på flera ställen så man får svalka sig med jämna mellanrum samtidigt som man dricker och tankar. Enda nackdelen är att skorna blir våta och börjar klafsa. Det börjar tära på trampdynorna som blir ömma. Jag blir orolig att skinnet inte skall hållas fast i 4,5 timmar så jag tar av mig skorna och vrider ur strumporna vilket hjälper en aning. Efter det duschar jag bara huvudet och axlarna.
Ett maraton är som tidigare dubbelt för långt, och på tredje varvet börjar det kännas i benen. Mentalt är tredje varvet värst. Man har redan sprungit långt, men har fortfarande långt kvar. Energismörjan som delas ut på alla vätskekontrollerna börjar smaka illa och jag får hålla tillbaka kräkningar då jag trycker ner dem. Men ner måste de, annars så stannar maskinerier fortare än kvickt. Sista varvet blir en utmaning med begynnande kramper och stickningar. Jag springer tidvis med grovsalt under läppen för att få ett tillskott av salt. Det sköljs ner med energidrycker, sportdrycker, cola och vatten. Musklerna i kroppen börjar småningom be om att få sluta, men ännu skall det löpas en timme. Många är de som börjar gå och ser uppgivna ut. Jag är tacksam att benen ännu tillåter mig att löpa. Då målet börjar hägra tar euforin över då man inser att det kommer att gå vägen. Sista gången jag springer förbi mina trogna supportrar gör Kasper och Matilda mig sällskap på sina nya longboards. Katarina står redan vid upploppet och överräcker den blåvita flaggan som de hejat på alla skandinavier med under dagens lopp.
Känslan är skön när alla på upploppet hejar, klappar och ger 'high five' de sista hundra metrarna till målet där spikern utropar de klassiska orden: "Niclas, You are an IRONMAN!". Samtidigt blixtrar målfotot och man får en tung medalj kring halsen. Målgången är känsloladdad för många och man ser många olika reaktioner. För min egen del känner jag stor tillfredsställelse och lättnad. Efter loppet bjuds det på mat, hälsovård, dropp och massage. Tre muggar nudelsoppa slinker obehindrat ner efter 13 timmar på söta sportdrycker. Tiden för maratonet blev 4:29 vilket är 11 minuter snabbare än sist.
Totaltiden för hela loppet blev 12:53. Det var 42 minuter längre än i Nastola. Att klättra 2.000 höjdmeter tog som uppskattat en timme extra. Men mannen från plattlandet är nöjd och belåten.
![]()
Ett år av intensivt tränande är till ända. Tidiga mornar, sena kvällar, många långa och ensamma träningar och målet inställt på en enda sak: Ironman, Nice 29.6.2014. Famljen gick också igång på mina Ironman planer och följde med till Frankrike för att stötta och heja.
På den officiella Ironman sidan rekommenderar man minimum 14 timmar träning i veckan för att klara ett full-långt Ironman. Även om jag till synes tränat som besatt det senaste året har jag ’bara’ kommit upp till ca 7-9 timmar i snitt per vecka. Jag har försökt göra en timme om dagen, en längre tur på helgerna, och hålla en vilodag per vecka. Med denna träningsplan har jag ändå legat väl under rekommendationerna. Jag har också anpassat målsättningen och skrinlagt hoppet om en topptid. Istället har målsättningen varit att klara av loppet, må bra och njuta av upplevelsen. Alla förberedelser och logistikarrangemang har också tagit upp stor del av min tankevärld den senaste tiden. Som jag tidigare konstaterat så är den största utmaningen att förbereda sig och ta sig till startlinjen. Sen är det bara 226 kilometer kvar till mål.
Simning 3,8 km
Simningen på 3,8 km gick bra och jag klockades med en tid på 1:14. Banan är en 1,9 kilometer lång löpa som simmas två varv. Efter första varvet gör man en sk. ’Australian exit’ vilket betyder att man kommer upp på stranden för att runda en boj. På så sätt kan man klockas, räknas och granskas före man går ut på andra varvet. Första varvet, och speciellt starten är ett inferno av armar och ben som sparkar och slår omkring sig som i en kamp för överlevnad. Tar man i för hårt kan man lätt få panik då andnöden slår till och någon slår dig i ansiktet eller simmar över dig. Det kan bli för mycket och redan efter 5 minuter kom flera båtar in med deltagare som måste avbryta. Själv fick jag den kraftigaste smockan på andra varvet men gick som tur inte ner för räkning. Man lär sig fort att skydda sitt revir, och genom att ta nåra ordentliga bröstsimarmtag och sparkar åt sidorna avvärjer man effektivt de som försöker simma över en. Simmar man ut på kanterna så är det mindre ’kräftskiva’ men då får man en längre rutt istället. Vid bojarna som alla skall runda grötar det ihop sig då alla vill ta inre kurvan. En liten tröst är att de flesta smockor delas ut helt oavsiktligt. Över 12 miljoner simtag skall tas före alla är på land igen. Vattnet är otroligt salt och det blandas ställvis med avgaser och smörjoljor från följebåtarna till en illasmakande soppa. Under loppet hinner man få i sig bra mycket vatten och det är sköna rapor man får upp då man löper in till T1. Det positiva är att man samtidigt får saltbehovet tillfredsställt för flera timmar framöver.
Efter simningen springer man och hämtar sin blåa T1-påse (Transition 1) som innehåller det man behöver för cyklingen. Det bildas köer vid en smal trappa som alla skall upp längs. Man ser några blodiga nackar som skavats av våträdräkter. Alla börjar slita av sig vårträkterna redan medan de springer, och stoppar sen ner dem med simmössor och simglasögon i samma påse, före man lämnar den igen på vägen ut. Sen springer man vidare för att hämta sin cykel bland tusentals andra cyklar. Man måste leda cykeln ut från växlingsområdet före man får sätta sig upp och börja trampa. För proffsen tog T1 ca 5 minuter, och för oss vanliga dödliga som är ute för att njuta så tog det ca 8. Svenskarna hinner dessutom lägga in en prilla före de åker iväg. Simningen är en bra start på dagen och man vaknar och kommer bra igång utan att för den skull ta ut sig helt. Simningen tog 1:14 vilket är 5 minuter snabbare än i Nastola ifjol.
Cykling 180 km Sen börjar en heldag på cykeln som kommer att ta 6-7 timmar för de flesta. Den 180 km långa cykelrutten i Nice är känd för att vara lika utmanande som spektakulär. Den slingrar sig upp i bergen och de högsta pungterna ligger ca 1.200 meter övanför havet. En lindrig panik smyger sig på redan i de första brantare stigningarna då jag drar i växelspakarna och inser att jag redan kör i ettans växel! I den första backen som är den brantaste i hela loppet med 10% lutning blir jag troligtvis den första som stiger av cykeln och leder den upp. Hellre utvilad uppe, än tidigt utbränd. I snigelfart jobbar vi oss upp kilometer för kilometer. Inte utan orsak kallas den 20 kilometer långa uppförsbacken allmänt för 'Heartbreak hill'. Efter lite nerförsbacke fortsätter vi igen att klättra och sammanlagt stiger banan över 2.000 höjdmeter. Det är något att bita i för en man från Österbottniska plattlandet vars högsta träningsbacke på hemmaplan består av Replotbron på 24 meter. Men som det heter 'What goes up, must come down' och första längre nedförsbackarna är ren och skär njutning då man bara får huka sig och låta det gå. Då hastighetsmätaren börjar visa mella 50 och 60 km/h så får man börja akta sig. Sen kommer några partier platt cykling före vi efter sista uppförsbacken har ca 60 kilometer nerförsbacke till mål. Då börjar det regna kraftigt och det blir kallt. Och halt! Det ställer till problem för många och blir en ny utmaning. Bromsar man för hårt så skrinnar hjulen, bromsar man för lite så skrinnar det i kurvan. Det blir ett enda långt bromsande i 30 kilometer brant serpentinväg. Utan något nämnvärt trampande blir man dessutom kall och händerna styvnar och domnar. Armarna är våta med gåshud och benen börjar skaka. Vem skulle ha trott att man skulle bli hypotermisk i södra Frankrike i Juni! Sikten med våta cykelglasögon är också nedsatt. Regnet tar ut sin rätt och jag ser 4-5 otäcka olyckor där ambulanspersonal tar hand om olyckliga och blodiga cyklister som ligger längs vägkanten. Någon ligger helt orörliga med slutna ögon och nackkrage, svept i folietäcke. Det får en att tänka till och ta det det ännu försiktigare. Ingen cykeltid i världen är värd en vurpa med en skada som följd. Dessutom är det ställvis 300 meters stup på andra sidan de låga räckena. Mot alla odds tar sig mannen från Österbotten helskinnan ner från de Franska bergen och cyklar in i T2 växlingen på 6:52. Den relativt låga medelhastighetern på 26 km/h berättar att det varit en utmanande rutt.
Löpning 42 km Den långa nerförbacken och makligt tempo de sista kilometrara har bidragit till att benen känns bra då jag kommer ut på löpbanan. Vi skall springa fyra gånger av och an på ’Promanade de Anglais’ längs en 10,6 km löpa. Det första varvet går bra och det är roligt att träffa familjen som står vid vårt hotell och hejar bland tusentals andra åskådare. Det är festligt värre med enhetliga supporter T-skjortor, koskällor och Finlands flagga. De är också uppenbart glada och lättade att se mig då rykten om de många olyckorna i bergen redan nått dem. Hannu Jeronen, min landsman, kollega, granne och träningskompis har hunnit springa ett varv mera än mig då han varvar mig på andra varvet. Vi gör följe en stund och hinner byta några ord om cyklingen och löpningen före han sakta drar ifrån mig. Hannu gör ett kanonlopp med en totaltid på 11:20.
Maratonet på den Engelska promenaden är ökänt för att vara bland de hetaste i hela Ironman serien. Som tur så har vi varierande molnighet vilket underlättar för de två löparna från de sub-arktiska förhållandena. Banan är utrustad med duschar på flera ställen så man får svalka sig med jämna mellanrum samtidigt som man dricker och tankar. Enda nackdelen är att skorna blir våta och börjar klafsa. Det börjar tära på trampdynorna som blir ömma. Jag blir orolig att skinnet inte skall hållas fast i 4,5 timmar så jag tar av mig skorna och vrider ur strumporna vilket hjälper en aning. Efter det duschar jag bara huvudet och axlarna.
Ett maraton är som tidigare dubbelt för långt, och på tredje varvet börjar det kännas i benen. Mentalt är tredje varvet värst. Man har redan sprungit långt, men har fortfarande långt kvar. Energismörjan som delas ut på alla vätskekontrollerna börjar smaka illa och jag får hålla tillbaka kräkningar då jag trycker ner dem. Men ner måste de, annars så stannar maskinerier fortare än kvickt. Sista varvet blir en utmaning med begynnande kramper och stickningar. Jag springer tidvis med grovsalt under läppen för att få ett tillskott av salt. Det sköljs ner med energidrycker, sportdrycker, cola och vatten. Musklerna i kroppen börjar småningom be om att få sluta, men ännu skall det löpas en timme. Många är de som börjar gå och ser uppgivna ut. Jag är tacksam att benen ännu tillåter mig att löpa. Då målet börjar hägra tar euforin över då man inser att det kommer att gå vägen. Sista gången jag springer förbi mina trogna supportrar gör Kasper och Matilda mig sällskap på sina nya longboards. Katarina står redan vid upploppet och överräcker den blåvita flaggan som de hejat på alla skandinavier med under dagens lopp.
Känslan är skön när alla på upploppet hejar, klappar och ger 'high five' de sista hundra metrarna till målet där spikern utropar de klassiska orden: "Niclas, You are an IRONMAN!". Samtidigt blixtrar målfotot och man får en tung medalj kring halsen. Målgången är känsloladdad för många och man ser många olika reaktioner. För min egen del känner jag stor tillfredsställelse och lättnad. Efter loppet bjuds det på mat, hälsovård, dropp och massage. Tre muggar nudelsoppa slinker obehindrat ner efter 13 timmar på söta sportdrycker. Tiden för maratonet blev 4:29 vilket är 11 minuter snabbare än sist.
Totaltiden för hela loppet blev 12:53. Det var 42 minuter längre än i Nastola. Att klättra 2.000 höjdmeter tog som uppskattat en timme extra. Men mannen från plattlandet är nöjd och belåten.
Kaskö - Kristinestad - Skaftung 18.1.2014
Date: 18.1.2014
Place: Kaskö - Kristinestad - Härkmeri
Duration: 5:14
Distance: 50,88 km
Company: Solo
I did not manage to get any company for this trip so what can you do. I drove to Kaskö where I left the car. I first skated 10 km north to connect with the turn-around point from our last trip 2012.
After that I skated back to Kaskö and continued towards Kristinestad. Great day and nice frosty ice. After Kristinestad I continued still towards Härkmeri and Slåttor where I got picked up by a taxi and returned to the car. Great day on the ice!
Place: Kaskö - Kristinestad - Härkmeri
Duration: 5:14
Distance: 50,88 km
Company: Solo
I did not manage to get any company for this trip so what can you do. I drove to Kaskö where I left the car. I first skated 10 km north to connect with the turn-around point from our last trip 2012.
After that I skated back to Kaskö and continued towards Kristinestad. Great day and nice frosty ice. After Kristinestad I continued still towards Härkmeri and Slåttor where I got picked up by a taxi and returned to the car. Great day on the ice!
Moto-hiking Nordkapp & Halti 7-14.6.2012
Date: 7-14.6.2012
Distance: 3000+ km
Company: Solo
Combining motorcycling and hiking was a new and exciting experience. The 3000 km tour took me via Inari to Kirkenes, Nordkapp, Hammerfest, Alta and Kilpisjärvi. I hiked the northernmost hiking trail on mainland Europe. It's 18 kilometres and takes you even further north than the ‘Tourist Norkapp’. While logging the northernmost Geocach the rainbow suddenly appeared nicely around the kape of Nordkapp. A scene I assume is quite rare. I had to steel the only wind-sheltered tent ground from a herd of raindeer. Sorry. On my way home I also hiked to the top of Halti from the Norwegian side. This is the short and easy way -if you manage to get to the parking lot, which is quite challenging to reach along a rocky and winding road. From the parking lot it’s only 6 kilometres to the summit. If you start from Kilpisjärvi in Finland it’s app. 60 kilometres. While standing on the top I saw the fog starting to role in from the Finnish side and hurried back down. This was my second summiting of Halti (nr. 103163) From the parking lot I drove non-stop to my parents house in Pedersöre. A distance slightly over 1.000 kilometres. However not under 24 hours so no ‘Iron butt’-award this time.
Distance: 3000+ km
Company: Solo
Canoe rafting, Lieksa 17-20.5.2012
Duration: 4 daysPlace: Lieksa, Eastern Finland
Company: ViGu16+,
Four days of paddling rapids in the eastern part of Finland. We learned how to tackle the rapids forward, backwards and up-side-down. Fun and wet. We also rescued an unlucky canoe from Jyväskylä that an other group squeezed against a concreet pillar. This was naturally a welcome engineering challenge for all the boys and Ann-Lis.
http://www.youtube.com/watch?v=jtV6ISzUHGg
Mountain Skiing2, Narvik 21-29.4.2012 / Vigu
Duration: 7 days
Place: Narvik, Norway
Company: ViGu16+
After too long a ViGu break we headed up to northern Norway to enjoy 7 days of fantastic randonee skiing. We spend two days in the slopes of Narvik before we headed off on a longer tour up the mounains in an area about 1 hour drive west of Narvik. We stayed in a hut at a lake called Blåvattnet. With the hut as our basecamp we explored the suronding peaks and enjoed the slopes.
http://www.youtube.com/watch?v=cIB5J2VbT3I
Company: ViGu16+
After too long a ViGu break we headed up to northern Norway to enjoy 7 days of fantastic randonee skiing. We spend two days in the slopes of Narvik before we headed off on a longer tour up the mounains in an area about 1 hour drive west of Narvik. We stayed in a hut at a lake called Blåvattnet. With the hut as our basecamp we explored the suronding peaks and enjoed the slopes.
http://www.youtube.com/watch?v=cIB5J2VbT3I
I met Lars Monsen!
The Norwegian outdoor lifestyle adventurer Lars Monsen has been a great source of inspiration for me. Especially his adventures with sledge dogs across Canada and Nordkalotten 365 are truly magnificent adventures. Google them!
http://www.youtube.com/watch?v=GvPM28znVmg&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=3OeHXf20ns8
http://www.youtube.com/watch?v=GvPM28znVmg&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=3OeHXf20ns8
Närpes - Kaskö 4.2.2012
Place: Närpes - (allmost) Kaskö
Company: Aleksis Hahn
This short skating tour was a really interesting one. We skated in the outer archipelago in the county of Närpes. Ocationally we skated along the very edge of the ise shelf. The biggest challange is to avoid being on board an ice shelf that brakes loose and sails off. Especially on days that the wind blows from the land land.
Sea kayaking1 6-11.8.2011 Åland / ViGu
Duration: 5 days kayaking
Company: 10 ViGu + 2 instructors
This Sea kayaking course offered five intensive days in the beautiful archipelago of the Åland island. The 10 hour days included morning theory, morning kayaking, lunch break, more theory, afternoon kayaking, making camp and cooking. And then finishing off with another two hours of paddling techniques and rescue exercises.
Cliff climbing1 28.5-2.6 in Lofoten, Norway / ViGu
Place: Kalle, Henningsvaer
Company: 16 ViGu + 4 instructors/mountain guids
This cliff climbing course offered four exciting days at Lofoten in Norway. We learn the essentials of cliff climbing with experienced mountain guides in the most beutaful suroundings you could imagine. And the fishing was good. I cought four cods and a trout.
Ice kayaking 8.4.2011
Distance: insignificant, but enjoyable
Company: Roland Bäck
You tube video by Roland Bäck
Go icy or go home!
Mountain skiing 26.3-1.4 2011 / ViGu16
Duration: 6 days, 4 nights in snow caves
The course started with two days Telemark skiing instructions in the slopes of Tärnaby. After that we headed of into the wilderness, up in the mountains. We made our homes in a large snow drift an spent four cosy night in 'three bedroom apartements' under the snow. We learned how to move safely in the mountains and avoid avalange dangers, and we learned how to use beepers (transceivers) and probes. We did a lot of digging during the week, but luckily we also managed to summit a number of nice peaks and enjoy the nice powdery slopes. In fancy Telemark style, naturally.
Ice-skiing 11-15.2.2011 / ViGu16
Distance: 88,5 km
Duration: 5 days, 4 nights
Night temperatures: -22C - -26C
Company: 12 ViGu16 + 2 instructors
During five extremely nice days we skied around the island of Replot. We had the best possible weather, even though quite chilly. Night temperatures fell to between -22C and -26C. We spent the nights in light shelters with double sleeping bags, and melted all drinking water from the snow. One night we slept in snow caves that we dug out from a snowdrift. Nice and cosy. One day we also had 13 husky dogs and got the opportunity to test dog sledge driving.
Long distance skating2 22-23.1 2011 / ViGu14
Distance: 31,1 + 36,8
Duration: 2 days
Company: 8 ViGu14 + 2 instructors
For this long distance skating course we took the night ferry from Turku to Kapellskär in Sweden. We were ready to skate at sunrise on Saturday morning. After only 45 minutes on the ice one of the group members took a dip in the water. We got to practice how to change the clothes on the windy ice. We spent two nice and long days on the ice skating all the way out to sea where the ice shelf meets the water. We had varying weather with clouds, sunshine, snowfall and some wind. During the second day we took turns to lead the group as a part of passing the exam.
Maps at:
http://www.sports-tracker.com/#/workout/iceinspired/4g8o9jg7mu0dqj0j
http://www.sports-tracker.com/#/workout/iceinspired/78q10mappeprlk4o
Survival training 28-31.11.2010 / ViGu 16
Distance: Insignificant (app. 10 km)
Duration: 4 days/ 3 nights
Company: 18 ViGu16 + 1 instructor
In this module we learned a lot of valuable outdoor survival techniques. We leraned how to make water filters, shelters, backpacks and how to lite fires with fire irons. We had to make due with the food we found in the nature like roots, lichen, berries and a few fish. And we experienced headaches, nauseaness, fatigue and vomiting. A real nice and valuable experience in other words.
Lemmenjoki 12-16.9.2010 / ViGu16
Distance: 53 km (11/10/10/12/10)
Duration: 5 day / 6 night
Company: ViGu16 + 3 ViGu instructors
This hike is the first module of the ViGu16 education program for wanabee wilderness guids. The ViGu vocational education program is arranged by Axxell.
Five days hiking with 20 new people was a truly exciting experience. Lapland showed its finest side and offered us lovely ruska colours and mostly beautiful sunshine. This training program is going to be fun!
Kalmakaltio - Hetta 30.7.2010
Distance: 60 km (Nicke backwards the whole way)
Duration: 6 hours 30 minutes
Company: Matilda 10, Kasper 8
Driver: Margareta Hagnäs (Fammo)
We spent the last week of vacation in Äkäslompolo biking and hiking. One day we made a trip to Kalmakaltio to finish the last piece of Lapland. The forecasted rain did not show up and we had an enjoyable ride all the way. The kids showed good spirit and fought hard. Possibly motivated by the 50 cent per kilometer they had been promised? (Bribery? Absolutely.) To give them some advantage I cycled backwards all the way and they had to be my eyes and ears. We all broke new records that day. Fammo drove the car and supported us with food and drinks. Lapland completed!
Kalmakaltio - Angeli 5-8.7.2010 - PART 21 -
Distance: 76 km (16/20/15/25)
Duration: 4 days
We started in the 'armpit of Finland at Kalmakaltio. We walked along the Norwegian boarder river Kietsimäjoki in the remote western part of Lemmenjoki National Park. Marko started with a back-pack weighing close to 40 kilos. Enough for the poor backpack to fall to pieces several times before we finally managed to tie it together with an extra rope. We were accompanied by all kinds of mosquitoes that tried to get the better part of us. The cheep mosquito nets proved to be our most valuable piece of equipment. Closely followed by the tent that provided the only 'mosquito-free-zone' for us. We spotted plenty of large animal footprints and piles of dung. Presumably bear and wolverine. The wild animals we managed to spot live were moose, fox, eagle and ptarmigan (riekko). We found it very strange that we only saw one single reindeer during the entire hike. We got ourselves fishing equipment and permits and tried our luck in the small creeks, rivers and lakes called 'lompolo' in Sami. It certainly paid off and we had pike and perch for lunch and dinner several times. I caught more fish during this trip than I have during my entire life. I also managed to overheat my hiking boot at the camp fire and had to perform a hara-kiri on it to remove the buckled membrane inside. To get back to our car we had to ride a taxi for more than 300 kilometers.
Pallas - Hetta 29.3-1.4.2010
Route: Pallas, Nammalakuru, Montellinmaja, Vuontispirtti, Hannukuru, Sioskuru, Pyhäkero, HettaDistance: 74 km
Duration: 4 days
Company: 2 days with the family, 2 days solo
We ski with the family for two long days pulling pulkas from Pallas to Vuontispirtti, via Nammalakuru where we spend the night in complete solitude in a small fell side wilderness hut. We get 20 cm of new snow per day and the going gets very though.
From Vuontispirtti I contiue solo via Hannukuru to Sioskuru, where I spend the night in another wilderness cabin with only the sparking fireplace and reindeer on the fell side as my company. The family drives from Pallas to Hetta to pick me up, and Katarina does a solo ski to Sioskuru giving her a total of 32 km for one day. All in all a very successful ski trip though we had to adjust the plan. Next time we'll be carrying less load on our pulkas and plan for a spare day or two along the way.
Pietarsaari - Larsmo (Luoto) 20.12.2009
Route: Pietarsaari - Larsmo (Luoto)
Distance: 17,4 km
Duration: 2,5 hours
Company: Haggi
Nice to still find uncharted waters in the home quarters. The route is particularly challenging because of the frequently trafficked waterway to Pietarsaari harbour, the backwaters of UPM paper industry, and the current from Larsmo lake. Still, the ice was very good. Where it was not weak or non-existing...
Duration: 2,5 hours
Company: Haggi
Nice to still find uncharted waters in the home quarters. The route is particularly challenging because of the frequently trafficked waterway to Pietarsaari harbour, the backwaters of UPM paper industry, and the current from Larsmo lake. Still, the ice was very good. Where it was not weak or non-existing...
Kolari - Tornio 12-13.9.2009
“Arctic Circle Triathlon”Total distance: 220 km
Duration: 18 hours
Participants: 2
This time we chose a multi-sport event including cold-water swimming, mono-cycling, roller skating, running and bicycling.
Haggis Triathlon (224 km)
Mono cycling 13 km
Roller skating 10 km
Bicycling 201 km
Nickes Triathlon (220 km)
Swimming 3,8 km (in 8-9 C water)
Running 21 km
Bicycling 195 km
Keimiöjärvi - Jeris 7.8.2009
Distance: 8 kmDuration: 4 hours
Company: Matilda, Kasper & Leif
We climbed a steap slope of Keimiötunturi and took an early lunch at the top. We enjoyed the magnificant view over lake Jeris on the way down. We finnished our five day outdoor adventure when we reached Hotell Jeris in the afternoon. Matilda and Kasper managed over expectations and carried their own personal equipment all the way. We also had extraordinary nice weather and little moscitios; we walked three days in shorts and T-shirts with temperatures between 23 and 26C! Yet another piece of Finland covered.
Mustavaara - Keimiöjärvi 6.8.2009
Distance: 8 kmDuration: 4 hours
Company: Matilda, Kasper & Leif
Leif found a huge raindeer horn as soon as we started walking, and he saved Matildas day by donating it to the Hagnäs family. We walked along the tops on a chain of fells with a magnificant view. We found anther cosy cottage for Leif, and raised the tent for the rest of us. We fried pancakes on the open fire and picked blue berries for jam. Matilda found a few delicious mushrooms that we fried and ate. Kasper found us a beer floating in the water. Luckyly the rightful owner showed up too late to save his beer. Kasper swims six times at the cottage and Matilda loses her husky-necklace. Luckuly she finds it the following morning before we continue.
Pallas - Mustavaara 5.8.2009
Distance: 10 kmDuration: 5 hours
Company: Matilda, Kasper & Leif
First day of our 3 day hike from Pallas Jeris we walked along winding paths in deep and silent forest. We passed a clear an cold lake where we took a refreshing dip. The kids are doing very well despite the hot weather (23C!). We are camping at a cosy cottage all by our selves, and Kasper just found his first reindeer horn. Could'nt be better.
Jerisjärvi - Äkäsjärvi 3-4.8.2009
Duration: 2 daysDistance: 10 km
Company: Matilda & Kasper
We continue our journey through Finland. This time we are rowing 12km across lake Jerisjärvi in Muonio county to connect with the starting point of our previous kayaking tour. Relaxing rowing with beatiful weather! Day two we hike through the forest over the watershed to reach Äkäsjärvi in Muotkavaara. After that we head back the same way. But now we are allowed to use our small outboard engine. Nice cruising!
Äkäsjärvi - Kolari 9-11.7.2009
Distance: 81 kmDuration: 3 days
Company: Joonas Hintsala
Comments: During three intensive days we experienced all the thrills kayaking and Finnish Lapland has to offer: windy lakes, deep forests, rocky creeks, still waters, fast rapids, roaring thunder, heavy rain and beautiful sunshine. At times we were pulling and pushing the kayaks over rocks and fallen trees. A real acid test for Joonas on his first kayaking journey ever. A special thanks to Koivuniemi family in Kolari for their kind hospitality!
Kokkola - Pyhäjoki 21.3.2009
Distance: 102 kmDuration: 6 hours
Company: Solo, with dad as support team
Comments: Indeed one of the more enjoyable trips I have made. The ice and the weather conditions are perfect and I managed to cover a nice piece of the Finnish coast. Supported by my father I first sailed from Kalajoki to Kokkola. I did the distance of 70 km in just 2,5 hours so we decided to drive back to Kalajoki and continue north towards the county of Pyhäjoki. I set a new personal distance record for one day sailing. The old record was 5 years old, and i figure I should be able to do at least 200 in another five years :)
Subscribe to:
Posts (Atom)